tavlor

Tavlor, pluralformen av tavla på svenska, är tvådimensionella visuellverk skapade genom att tillämpa pigment på en yta. De används vanligtvis på duk eller träpanel, men kan även göras på papper, metall eller gips. Vanliga måleri-tekniker inkluderar oljemålning, tempera, akvarell, akryl och blandtekniker. De färdiga verken monteras oftast i ramar och visas på väggar i hem, gallerier och museer.

Historiskt har tavlor förekommit i många kulturer sedan forntiden. I Europa utvecklades måleriet särskilt under medeltiden och renässansen, där tekniker som perspektiv och oljemålning präglade stil och ambition. I Sverige formades en regional tradition med landskaps- och genremålningar; några framstående svenska konstnärer från 1800- och 1900-talen är Carl Larsson, Anders Zorn och Bruno Liljefors, som bidrog till landets konstnärliga identitet.

Ämnen och genrer inom tavlor är mycket varierade. De kan vara porträtt, landskap, stilleben, religiösa eller mytologiska scener, eller abstrakta kompositioner. Storleken sträcker sig från små kabinettsmålningar till stora dukar, och verken produceras för privata uppdrag, offentliga institutioner eller som personlig konstnärlig utforskning. Modern och samtida måleri inkluderar ofta experiment med färg, form och begrepp, vilket ger ett brett spektrum av stilar.

Visning och bevarande är centrala frågor för tavlor. Rätt ljus, luftfuktighet och temperatur hjälper till att förhindra förstörelse, och konservering kan omfatta rengöring, lackborttagning och stabi­lisering av pigment. I museer sker ofta katalogisering och proveniensforskning för forskningsnytta och allmän tillgång.