tarsalplattorna

Tarsalplattorna är två täta bindvävsskivor som utgör kärnan i ögonlocken och ger dem form och stadga. De ligger i övre och nedre ögonlocket och fungerar som den centrala stötdelen som behåller ögonlockets kontur mot ögat. Den övre tarsalplattan är vanligtvis större och tjockare än den nedre.

Anatomi och histologi: Varje platta består av tät bindväv med kollagen- och elastiska fibrer, täckt på ytan av hud mot övre ögonlocket och av palpebralt konjunktiva på insidan. Inom tarsalplattans substans ligger Meibomska körtlar (Meibomian glands) integrerade, vilka producerar den fettiga komponenten av tårfilmen. Den fibrösa kärnan ger struktur samtidigt som den ger viss rörlighet.

Fästen och muskelinflytande: Levator palpebrae superioris fäster via aponeurosen på den främre ytan av den övre tarsalplattan, vilket möjliggör övre ögonlockets uppdragningsrörelse. Müllers muskel fäster bakom den övre tarsalplattan och bidrar till ögonlockets höjning.

Funktion: Tarsalplattorna ger ögonlocket dess styva stöd och möjliggör korrekt kontakt mellan ögonlock och globe vid blinkning. De påverkar även tårfilmens fördelning genom närvaron av Meibomska körtlarna i deras vävnad.

Klinisk relevans: Meibomska körtlar kan drabbas av obstruktion eller inflammation, vilket kan leda till chalazion eller internal hordeolum. Laxitet eller ärrbildning i tarsalplattorna kan bidra till ögonlockspositioner som ptos, entropion eller ectropion.