tamgåsen

Tamgåsen är den domesticerade formen av grågåsen (Anser anser). Den härstammar från vilda grågåsen och behandlas i vissa taxonomier som underarten Anser anser domesticus. Tamgåsen finns i många raser och färger och har länge hållits som husdjur och livsmedelsproducent. Den används främst för kött, ägg och dun och har även använts som vakthund på gårdar på grund av sin försvarsställning och höga skrällbeteende.

Storlek och utseende varierar mellan raser. Generellt väger en vuxen tamgås mellan cirka 4 och 9 kilo, där hanarna ofta är något större än honorna. Fjäderdräkten skiljer sig mycket mellan raserna; vissa är helt vita, andra har grå eller fläckiga mönster. Mjuka, tåliga och tåliga mot nordligt klimat är typiska egenskaper hos många tamgässraser.

Reproduktion och uppfödning: En tamgås parar sig där det finns gott om utrymme och skydd. Honan lägger vanligtvis mellan 20 och 40 ägg per år. Äggen ruvas normalt i cirka 28 till 32 dagar innan goslingarna kläcks. Goslingarna är precociala och följer ofta modern tillräckligt väl efter födseln. Det krävs tillgång till bete och murkna foder under uppväxten för att ge dem god tillväxt och god kondition.

Hållning och vård: Tamgåsar kräver utrymme, ständig tillgång till rent vatten och ett skyddat fårhus eller kennelse för att skyddas mot rovdjur och dåligt väder. De äter en blandning av gräs, klöver, spannmål och kommersiellt foder. Regelbunden hälsovård och vaccinationer där det används är vanligt i kommersiell djurproduktion.

Användning och ekonomi: Förutom kött och ägg producerar tamgåsen dun och fjädrar. I vissa kulturer används de också som vaktdjur på gårdar eller i hägn där deras vaksamhet bidrar till säkerhet på gården. Tamgåsen har historiskt varit en viktig del av många jordbruksamhällen i Europa och andra tempererade regioner.