säsongsskifte

Säsongsskifte beskriver övergången mellan säsonger i klimatet samt i biologiska och ekonomiska sammanhang. I Sverige används termen ofta för att beskriva hur klimatet förändras under året, men den kan även avse livs- och jordbruksaktiviteter som följer säsongsmönster. Övergången är kopplad till jordens omloppsbana kring solen och till axelns lutning, som gör att solens strålar träffar olika delar av jordens yta med olika vinkel och under olika tid på året.

Det finns flera sätt att definiera säsongsskifte. Den astronomiska definitionen grundar sig på solens position i förhållande till ekvatorn. Våren börjar vid vårdagjämningen (runt 20–21 mars i norra halvklotet) och slutar vid sommarjämningen (runt 20–21 juni). Hösten börjar vid höstdagjämningen (runt 22–23 september) och slutar vid vintersolståndet (runt 21–22 december). Denna indelning används ofta i akademisk och kulturell sammanhang.

Den meteorologiska definitionen delar året i fyra lika långa perioder baserade på genomsnittliga temperaturer: vår är 1 mars–31 maj, sommar 1 juni–31 augusti, höst 1 september–30 november och vinter 1 december–28 eller 29 februari. Denna indelning används ofta i nyhetsrapportering, statistik och jordbruk.

Säsongsskiftet påverkar både natur och mänskliga aktiviteter. Längre dagar och starkare vårsol påverkar växtlighet och djurliv, medan kallt väder och snötäcke påverkar energiåtgång, transport och turism. Klimatförändringar kan ändra tidpunkter och intensitet i dessa övergångar och därmed de samhälleliga systemen som är kopplade till dem.