syrepartialtryck

Syrepartialtryck (PO2) är den del av det totala gastrycket som utgörs av syrgas i en gasblandning. Enligt Daltons lag uppträder varje gas i en blandning med ett eget partialtryck, och summan av dessa partialtryck motsvarar det totala trycket. Inom fysiologi används PO2 främst som drivkraften för diffusion av syrgas mellan lungornas alveoler och blodet i kapillärerna. Det som är löst i plasma motsvarar PO2 och följer Henrys lag: även om det största delen av syrgasen binds till hemoglobin, är det endast den lösta delen som bidrar till PO2 och därmed hur mycket syrgas som kan transporteras vidare i blodet.

I kroppen varierar PO2 längs flera kompartmen. I alveolerna vid havsnivå är PO2 ungefär 100 mmHg; i arteriellt blod (PaO2) ligger värdena vanligtvis omkring 75–100 mmHg. Venöst blod har PvO2 cirka 40 mmHg, och vävnadernas PO2 varierar ofta mellan 20 och 40 mmHg när cellerna tar upp syre. PO2 mäts och övervakas främst genom arteriell blodgasanalys (ABG). Enheten är oftast millimeter kvicksilver (mmHg) eller kilopascal (kPa).

Faktorer som påverkar PO2 inkluderar ventilationens sufficiens (FiO2 och andningsarbete), barometriskt tryck vid högre höjder, alveolär–kapillär diffusion, ventilation–perfusion-missförhållanden och lungans överföringskapacitet. Kliniskt används PO2 för att bedöma syreupptag och syretransport, följa behandling vid hypoxemi och utvärdera lungsjukdomar.