svarthet

Svarthet är ett svenskt begrepp som betecknar tillståndet eller egenskapen att vara svart eller mycket mörk. Det beskriver ofta en färg eller en yta som reflekterar mycket lite ljus, eller en abstrakt upplevelse av mörker. Begreppet används inom fysik, konst, arkitektur och kultur i bred bemärkelse.

Etymologiskt hör orden svart och svarthet samman. Svart härrör från äldre nordiska språk och betecknar färgen som absorberar ljus; suffixet -het bildar ett abstrakt substantiv som avser egenskapen av att vara svart.

Inom fysik och färglära uppträder svarthet som frånvaro av synligt ljus i additiv färgblandning; i pigmentblandning uppstår svart ofta genom stark absorption av de flesta våglängder. I praktiken uppfattas svart som mycket låg ljusreflektion, och i vetenskapliga sammanhang talas det också om en svart kropp som absorberar nästan all strålning över synligt spektrum.

Upplevelsen av svarthet påverkas av omgivningen. Kontrast, ljusmiljö och ögonens anpassning spelar stor roll för hur mörkt något verkar. I vardagligt språk ses svarthet ofta som en positiv eller neutral kvalitetsmarkör för elegans, enkelhet och seriousness, samtidigt som den kan symbolisera sorg eller mystik i olika kulturer och sammanhang.

Mätning och standarder för svarthet sker inom färgrymder som CIE L*a*b*. Där används L* för ljusstyrka; lägre L* värden motsvarar mörkare färger och nära noll betecknar nästan fullt svart, medan färgvärdena a* och b* beskriver färgens chroma och nyans oberoende av ljusstyrka.