støkiometrisk

Stökiometri är läran om de kvantitativa relationerna mellan ämnen i kemiska reaktioner. Den utgår från lagen om bevarande av massa och från de molära relationer som uppstår i en balanserad kemisk ekvation. Med ett stökiometriskt synsätt räknar man ut hur mycket av varje ämne som behövs eller bildas vid en reaktion.

Centrala begrepp i stökiometri är molekyler eller atomer, mol och molära mängder, samt stökiometriska koefficienter i den balanserade ekvationen. Koefficienterna anger förhållandet i antal mol mellan reaktanter och produkter. För att göra beräkningar används oftast massan till mol och sedan molekts- eller molförhållanden för att förutsäga utbyte och behov.

Beräkningar utförs vanligtvis genom att först balansen ekvationen, sedan omvandla kända massor till mängder i mol, och därefter tillämpa stökiometriska förhållanden för att bestämma de obestämda mängderna. Vanliga tillvägagångssätt inkluderar bestämning av begränsande reaktant, beräkning av teoretisk avkastning och jämförelse med faktisk avkastning.

Applikationer av stökiometri finns inom kemi, biokemi och miljövetenskap samt inom industrin, där korrekt proportionering av råvaror är avgörande för kostnadseffektivitet och säkerhet. Kunskapen används vid synteser, formulering av läkemedel, bortskaffande av avfall och i kvalitetskontroll av kemiska produkter.

Historiskt har begreppet utvecklats för att beskriva kvantitativa relationer mellan ämnen; termen stökiometri förstärktes i late 1800- och 1900-talens kemikerarbete och populariserades av Jeremias Benjamin Richter under den tidiga utvecklingen av området.