strålningskärnteknik

Strålningskärnteknik är en ingenjörsdisciplin som tillämpar strålningsfysik och kärnteknik för att utveckla, driva och skydda system som genererar, detekterar eller utnyttjar joniserande strålning. Området omfattar kärnreaktorer, strålningsskydd, dosimetri och instrumentering samt forskning i strålningsinteraktioner med materia. Det är tvärvetenskapligt och kombinerar fysik, materialvetenskap, energisystem och regelverk.

Användningar och teknik: Inom energi finns kärnkraftverk som använder fission; inom medicin används extern strålbehandling och brachyterapi samt diagnostisk bildgivning som röntgen, CT och PET. Industriella applikationer inkluderar radiografi och materialanalys, sterilisation av produkter och livsmedelsbehandling. Forskning inom strålningskärnteknik bedriver utveckling av nya reaktordesigner och bränslen, skyddsmaterial och precisionsinstrumentering.

Säkerhet och reglering: Strålningskärnteknik kräver strikt säkerhet och doskontroll. ALARA-principen (så låg stråldos som rimligt är möjlig) vägleder skyddsåtgärder, övervakning av doser och avfallshantering samt beredskap vid incidenter. I Sverige leds regleringen av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) i samarbete med andra myndigheter. Utbildning sker vid universiteten och tekniska högskolor.

Framtid och utmaningar: Nya generationer av reaktorer, bränslen och eventuellt fusion kan förbättra säkerhet och hållbarhet. Inom medicinsk strålningskärnteknik pågår utveckling av mer precis radioterapi, radiopharmaka och snabb bildgivning, samt digitalisering och simulering som stöd för design, dosplanering och skydd.