strålingsflux

Strålingsflux är en fysisk storhet som beskriver mängden strålningsenergi som överförs per tidsenhet genom eller från en yta eller källa. Den grundläggande enheten är watt (W), vilket anger energi per sekund. När man talar om mängden energi som passerar genom en yta kallas det radiant flux eller fluxtotalt genom ytan och betecknas ofta Φ. Strålflödet som når eller lämnar en yta per ytenhet kallas irradians eller irradiansflöde och mäts i watt per kvadratmeter (W/m^2). Om istället energin som avges av en strålkälla per yta beräknas kallas det emitans eller exitans och används också enhet W/m^2.

En viktig begreppsförankring är radiansenhetens partiella storheter. Radians (strålningsintensitet) L har enheten W·m^-2·sr^-1 och beskriver hur energin varierar i olika riktningar. Irradiansen E på en yta kan relateras till radiansens distributionsfunktion genom E = ∫_Ω L cosθ dΩ, där θ är vinkeln mellan strålens riktning och ytan normal och Ω är solidvinkelområdet. Realt waardoor en flöde kan delas upp i dess spektrala komponenter och riktningar, vilket är viktigt inom optik, klimatvetenskap och astrofysik.

Användningsområden inkluderar beräkning av solenergifångst, värme- och energihantering i byggnader, atmosfärens energibudget och astrophysikens studier av stjärnor och galaxer. I klimatforskning används ofta begreppet net radiativ flux för att beskriva skillnaden mellan inkommande och utgående strålning och dess påverkan på jordens energibudget. Mätningar görs med radiometriska instrument som radiometrar och spektrometrar, både för total flux och spektral fördelning.