stentningar

Stentning är en medicinsk procedur där ett litet nätliknande rör, ett stent, placeras i en kanal i kroppen för att hålla passagen öppen och därmed förbättra flöde och dränering. Stentar används främst när lumen har blivit förträngd eller blockerad av till exempel ateroskleros, tumörväxt eller inflammation.

Vanligaste stenttyperna är metallstentar och läkemedelsbelagda stentar (DES). Metallstentar kan vara ballongexpanderbara eller självexpanderande; läkemedelsbelagda stentar är belagda med antiproliferativa läkemedel för att minska restenoser. Bioreabsorberbara stentar bryts ned i kroppen med tiden. Stentar används i olika områden, bland annat i kranskärl vid PCI, i perifera artärer samt i gallgångar, urinvägar och luftvägar.

Proceduren sker oftast via minimalt invasiv teknik. Vid koronarkärl används vanligt PCI, normalt via kärlaccess och ballongexpansion. För gallgångar och urinvägar används endoskopiska metoder respektive cystoskopi med stenting.

Risker inkluderar trombos eller restenoser, stentmigration, skada på kärl eller vävnad, blödning och infektion. Olika stenttyper kräver olika uppföljning och antitrombotisk behandling.

Uppföljning: patienten kan behöva antitrombotisk behandling under olika tidsperioder beroende på stenttyp och område. Regelbunden uppföljning med bildgivning används för att kontrollera lumenstatus.

Historia: Stentning utvecklades under 1980- och 1990-talen och har sedan dess blivit en standardbehandling i många specialiteter.