stemmemuskulatur

Stemmemuskulatur avser de muskler som deltar i röstbildningen och därigenom i larynxens kontroll av stämbandens spänning och glottis öppning. Musklerna delas vanligtvis in i intrinsic- och extrinsic-larynxmuskulatur och verkar i nära samverkan med andning och sväljreflexer.

Intrinsic larynxmuskulatur är ansvariga för justering av stämbandens spänning och glottis storlek. De viktigaste musklerna är m. cricoarytenoideus posterior, m. cricoarytenoideus lateralis, m. interarytenoideus (transversus och obliquus), m. thyroarytenoideus och m. vocalis, samt m. cricothyroideus som bidrar till tonhöjdsreglering. Extrinsic muskler påverkar larynx position relativt käk- och halsbenet och ingår i suprahyoide och infrahyoide grupperna (t.ex. m. mylohyoideus, m. geniohyoideus, m. digastricus; m. sternohyoideus, m. sternothyroideus, m. omohyoideus). Dessa muskler fäster i larynx men verkar utanför själva stämbanden och hjälper till vid sväljning, andning och röstproduktion.

Funktionerna omfattar att höja eller sänka stämmen genom att ändra stämbandens spänning samt att reglera glottisöppningen för kontrollerat luftflöde. Detta möjliggör variation i tonhöjd, volym, klang och röstkvalitet samt involverar skydd av luftvägarna under sväljning och intensiv andning.

Nervförsörjningen sker huvudsakligen via nervus vagus med n. laryngeus recurrens och, i viss mån, n. laryngeus superior. Kliniskt kan störningar i stemmemuskulaturen leda till dysfoni, heshet eller oförmåga att kontrollera stängning av glottis, vilket påverkar tal och luftvägsskydd.

---