statusmarkörer

Statusmarkörer är lingvistiska uttryck som signalerar hur ett påstående förhåller sig till kunskap, källor och social kontext. De kan ange epistemisk status, det vill säga vad talaren vet eller antar, samt hur formellt eller informellt samtalet är. Genom att lägga till eller modifiera attityd och tillförlitlighet hjälper statusmarkörer till att styra hur informationen tolkas och hur relationen mellan talare och lyssnare uppfattas.

Vanliga typer av statusmarkörer omfattar grammatiska morfem och suffix som markerar evidentialitet eller modalitet i vissa språk, samt lexikala diskursmarkörer som uttrycker hållning, till exempel uppenbart, tydligen eller faktiskt. Även språkliga register och honorifics fungerar som statusmarkörer i många språk genom att signalera formellitet och social position. Diskursmarkörer som inleder eller förstärker ett ställningstagande, som ”ärligt talat”, ”faktiskt” eller ”förresten”, är också vanliga exempel.

Exempel över språkgränser: i turkiska används evidentialmarkörer som -miş för att markera källan till information. I japanska och koreanska används olika verbändningar och titlar för att visa respekt och social status. I engelskan används ståndpunktmarkörer som "frankly", "honestly" eller "to be honest" för att signalera en viss hållning. I svenskan används formellt tilltal och pronominalnivåer (du/ni) för att reglera formellhet och social distans i samtal.

Betydelse och tillämpningar: statusmarkörer studeras inom sociolingvistik och pragmatik för att förstå hur samtal organiseras och hur makt, tillit och relationer förhandlas. De är relevanta i språkundervisning, text- och samtalsanalys samt inom natural language processing där modeller kan dra nytta av att känna igen stance och evidentialitet.