spårbredder

Spårbredder, eller spårvidder, är avståndet mellan insidorna av de två rälerna i ett järnvägsspår och mäts vanligtvis i millimeter. Den bestämmer vilka typer av vagnar och rullande material som kan användas på banan samt hur banan ska byggas och underhållas. Den vanligaste spårvidden i världen är standardgauge på 1435 millimeter (4 fot 8,5 tum).

Andra spårbredder används i olika regioner. Bredspår omfattar ofta 1520–1524 millimeter; exempelvis används 1520 millimeter i Ryssland och östra Europa, medan Finland i praktiken har 1524 millimeter. Smalspår, som 1000 millimeter (metre-gauge) och 1067 millimeter (Cape gauge, 3 fot 6 tum), förekommer i delar av Afrika, Japan och andra länder. Det finns även regionala varianter utanför huvudkategorierna. Olika bredder uppstod av historiska, geografiska och tekniska skäl, inklusive bostads- och terrängförhållanden samt kostnadsaspekter.

Spårvidden påverkar intermodalitet och driftskostnader. Övergångar mellan olika bredder kräver ofta vagnbyten eller boggibyten, särskilda växlingslösningar eller ombyggnationer, vilket ökar komplexitet och kostnader för gränsöverskridande trafik. Vid nya banor väljer man ofta standardgauge för bred interoperabilitet, medan bred- eller smalspår kan användas när specifika krav på laddning, kurvradie eller byggkostnader är viktigare.

I Sverige används normalt standardgauge på 1435 millimeter. Långtgående järnvägsnätet följer denna bredvid alla större internationella linjer, medan smal- eller bredspårsbanor förekommer i specialprojekt eller historiska sammanhang.