språkstörningar

Språkstörningar är en bred term för störningar i hur människor förstår och/eller använder språk. De kan påverka ordförråd, grammatik och språkets pragmatiska funktioner, dvs hur man kommunicerar i sociala sammanhang. Språkstörningar kan vara utvecklingsrelaterade och uppträda tidigt i livet, eller uppkomma senare vid hjärnskada, hörselnedsättning eller andra medicinska tillstånd.

Vanliga grupper är:

- utvecklingsspråkstörning (DLD): nedsatt språkförmåga utan känd neurologisk orsak.

- förvärvad språklig störning (afasi): påverkan på språkförståelse och/eller språkproduktion efter stroke eller annan hjärnskada.

- språkstörningar kopplade till hörselnedsättning eller intellektuell funktionsnedsättning, som påverkar språkutvecklingen.

- pragmatiska språkstörningar: svårigheter med socialt språkbruk, ofta i samband med autism eller andra neurodevelopmentala tillstånd.

Diagnos och bedömning: en logoped undersöker receptiv (förståelse) och expressiv (produktion) språk samt grammatik, ordförråd och pragmatik. Bedömningen inkluderar normerade tester, observation i olika vardagsmiljöer och dynamisk bedömning för att utvärdera lärandepotential. Vid behov samverkar man med övriga yrkesgrupper för differentialdiagnoser och stödinsatser.

Behandling och prognos: behandling är oftast målbaserad logopedi anpassad till individens behov och vardagsmiljöer, med fokus på kommunikation i hem, skola eller arbetsplats. Tidig intervention och föräldrastöd är viktigt för barn. Vid behov används kompletterande kommunikationsstöd (AAC). Prognosen varierar beroende på effekt av orsak, ålder och tillgång till tidig och kontinuerlig behandling; många förbättras med rätt stöd, medan vissa har kvar språkliga utmaningar i vuxen ålder.

---