spirometiska

Spirometri, eller spirometiska undersökningar, är en lungfunktionsmetod som mäter hur mycket luft lungorna rymmer och hur snabbt luften kan tömmas ur dem. De viktigaste måtten är FVC (forcerad vitalkapacitet) och FEV1 (forcerad expiratorisk volym på en sekund). FEV1/FVC‑kvoten skiljer oftast mellan obstruktiva och restriktiva mönster, och kompletteras ofta med FEF25–75 och PEF.

Utförandet följer standardiserade riktlinjer. Patienten sitter oftast, har näsclip och blåser ut genom ett munstycke efter ett djupt andetag. Målet är flera kraftfulla, kortvariga utandningar för att uppnå reproducerbara resultat. Spirometrar kalibreras regelbundet, exempelvis med en känd volym (t.ex. 3 L).

Resultaten jämförs med köns-, ålders- och längdbaserade referensvärden. Ett obstruktivt mönster karakteriseras av sänkt FEV1 och låg FEV1/FVC, medan ett restriktivt mönster kännetecknas av låg FVC och ofta normal eller hög FEV1/FVC. Bronkodilatortest kan användas för att bedöma reversibilitet.

Indikationer inkluderar misstänkt KOL eller astma, utvärdering av andfåddhet, preoperativ bedömning och uppföljning av kroniska lungsjukdomar. Kontraindikationer är akut sjukdom, nylig thorax- eller bukoperation och oförmåga att följa instruktioner. Tolkningssamtalet bör ske tillsammans med klinisk bild.

Normalvärden baseras på referensmodeller som tar hänsyn till ålder, kön, längd och etnicitet. Resultat uttrycks ofta som procent av prediktivt värde eller LLN. Spirometri är en grundläggande del av pulmonologi men används bäst som del av en övergripande medicinsk bedömning.