spelteori

Spelteori är studiet av matematiska modeller som beskriver hur rationella aktörer väljer handlingar i situationer där utfallen beror på flera spelares beslut. Den används för att förstå och förutsäga strategiskt beteende i konkurrens, samarbete och förhandlingar. Spelteori delar ofta upp problem i kooperativ spelteori, som fokuserar på bindande överenskommelser och delade nyttigheter, och icke-kooperativ spelteori, där varje spelare agerar självständigt.

Historien började på 1940-talet med John von Neumann och Oskar Morgenstern, som lade grunden i Theory of Games and Economic Behavior. På 1950-talet introducerade John Nash begreppet Nashjämvikt, ett tillstånd där ingen spelare har incitament att avvika ensidigt. Senare har teorin utökats till blandade strategier och olika spelmodeller, såsom normalformspel (payoff-matriser) och extensive form-spel (sekventiella beslut). Begrepp som dominerande strategier och olika typer av jämvikter är centrala; inom vissa områden behandlas även Bayesianska spel för informationsosäkerhet.

Spelteori har bred tillämpning, framför allt inom ekonomi och politisk vetenskap, men även inom biologi, datavetenskap och artificiell intelligens. Den används för att analysera auktioner och kontrakt, utforma mekanismer och marknadsdesign samt i utveckling av algoritmiska spel och AI-system. Genom att modellera incitament och strategi bidrar spelteori till förståelse av komplexa system där aktörer påverkar varandra.