spektrofotométert

Ett spektrofotometer är ett instrument som mäter hur mycket ljus som passerar igenom ett prov eller sprids av det, och därmed hur mycket ljus som absorberas vid olika våglängder. Det används bland annat för kvantitativ analys av ämnen som absorberar ljus i ultraviolett, synligt eller nära infrarött område. Genom att koppla absorbansen till koncentrationen enligt Beers lag kan man bestämma hur mycket av ett ämne som finns i provet.

Princip och teori: Absorbans A är ett mått på hur mycket ljus som försvunnit i provet. Beers lag säger att A = εlc, där ε är molär absorptivitet, l är ljusvägens längd genom provet i centimeter och c är koncentrationen. Linjäriteten uppnås inom vissa koncentrationsområden och förutsätter homogen lösning, jämn färg och korrekt våglängdsinställning.

Tekniska komponenter: En ljuskälla (halogen eller deuterium för UV), en våglängdselekter eller monokromator/för filter för att välja våglängd, provkärl (cuvett) med bestämd ljusväg, och en detektor (fotomultiplikator eller fotodiode). Många moderna enheter är dubbelbana där prov och referens ljus jämförs för att reducera störningar. Vissa modeller använder en diode-array-detektor och mäter flera våglängder samtidigt.

Operation och varianter: Man kan mäta absorbans över ett våglängdsområde eller vid en specifik våglängd. Det finns olika typer som enkelbana och dubbelbana samt UV-Vis- och NIR-spektrofotometrar. Vissa instrument är utrustade med programvara för kalibrering, baslinerensning och kvalitetskontroll.

Användningsområden: Spektrofotometrar används inom kemi, biologi, medicin, miljöanalys, livsmedels- och läkemedelsindustrin för att bestämma koncentrationer av proteiner, nukleinsyror, läkemedel och föroreningar, samt för att övervaka reaktioner och kvalitet i produktion.