solkalendrar

Solkalendrar är kalendersystem som organiserar tiden främst efter solen och solåret snarare än månens faser. I praktiken används dagens civila kalendrar i stor utsträckning som solkalendrar och syftar till att hålla datum i takt med tropiska året så att årstiderna återkommer på ungefär samma datum varje år.

Historiskt användes flera solkalendrar i antiken och medeltiden. Det egyptiska året hade 365 dagar. Julius Caesars införande av den julianska kalendern gav ett jämt år med skottår var fjärde år, vilket minskade drift men ändå byggde upp fel. Gregorianska reformen 1582 förfinade skottårsregeln för att bättre följa tropiska året och är idag basen för större delen av världens civila tidmätning.

Solkalendrar varierar i hur de interkalerar dagar och hur månaderna fördelas. Vissa har fasta 12 månader med 365 dagar plus skottår; andra, som det persiska (Jalali) solkalendern, använder astronomiska observationer för att bestämma skottår och månadslängder för större noggrannhet. Även etiopiska och andra regionala kalendrar som är solbaserade existerar.

I modern användning utgör solkalendrar grunden för civil tidmätning, jord- och säsongsplanering. De skiljer sig från lunisolarkalendrar som motsvarar månens faser och från rena månkalendrar. Begreppet solkalender används ofta i svensk kontext som en övergripande benämning för kalendrar baserade på solen.