snön

Snön är nederbörd i form av iskristaller som bildas när vattenånga i atmosfären kondenserar och fryser runt små partiklar. Temperaturen måste generellt ligga vid eller under fryspunkten för att snö ska bildas i större mängder. Kristallerna varierar i form och storlek, men snöflingorna uppvisar ofta sexkantig symmetri och komplexa grenar.

Snöns struktur påverkas av luftens temperatur och relativa fuktighet under bildandet. Nyfallen snö är normalt porös och lätt, medan äldre snö kan packas, bli isig eller smälta och återfrysa. Kristallerna varierar mellan platta eller skivformade kristaller och mer komplexa dendriter, beroende på variationen i temperatur och fuktighet.

Geografiskt uppträder snön i tempererade och kalla klimatzoner, särskilt i nordiska och bergiga regioner. I fjällvärlden kan snötäcket ligga kvar större delen av året, medan milda vintrar ofta ger mindre och kortvariga snöfall. Snötäcket i ett område beror på nederbördsmängd, temperatur och vindförhållanden.

Mätning och egenskaper: Snödjup mäts i marken, och snöens vatteninnehåll (SWE) används för hydrologisk planering. Snöpackens densitet varierar vanligtvis mellan cirka 0,05 och 0,3 ton per kubikmeter. Med tiden genomgår snön metamorfos, vilket ökar densiteten och förändrar stadiet från nysnö till hård packad snö.

Påverkan och användning: Snön påverkar trafiken, vägunderhåll och byggnader genom att öka eller minska last och skapa glidrisk. Den reflekterar solljus, vilket ger hög albedo och kyler ytan. Smältning bidrar till vattenförsörjning men kan orsaka översvämningar vid snabba töningar. I fjällområden kan snölagret utgöra en lavinrisk och kräver riskbedömning och säkerhetsarbete.

Historiskt och kulturellt spelar snön en betydande roll i Sverige och andra nordliga länder, där vinteraktiviteter som skidåkning är vanliga och där snön påverkar vardagsliv, infrastruktur och naturen.