småpattedyr

Småpattedyr är en bred term som används inom zoologi för däggdjur av relativt liten kroppsstorlek. Begreppet är inte en strikt taxonomisk grupp utan en funktionell kategori som vanligtvis omfattar flera ordningar, där de mest framträdande är Rodentia (gnagare), Lagomorpha (kaniner och harar), Eulipotyphla (sorkar, näbbmöss och mullvadsliknande djur) och Chiroptera (fladdermöss). Småpattedyr finns i nästan alla delar av världen och i en mängd olika livsmiljöer, från skogar och fält till urbana miljöer.

Karaktärsdrag och anpassningar varierar mellan grupperna men gemensamt är ett laktationsförfarande hos alla däggdjur, päls, och hög ämnesomsättning. Inom Rodentia är de framträdande tänderna ofta kraftiga framtänder som växer kontinuerligt och används för gnagning. Chiroptera har anpassat sig till ett liv i luften med vingar som bildas av förlängda fingerben och hudsäckar mellan benen. Eulipotyphla omfattar små, genomskinliga insektsjägare som ofta har korta kroppar och spetsiga tänder. Lagomorpha har ofta ett pariga hörntänder och lever i många olika habitat.

Reproduktion och livshistoria hos småpattedyr kännetecknas ofta av korta generationstider och flera kullar per år, vilket gör populationer känsliga för snabba miljöförändringar. De är viktiga som insektsjägare, frö- och växtpolletörer (särskilt vissa fladdermöss) samt som föda för många rovdjur.

Globalt förekommer småpattedyr överallt utom Antarktis. De hotas av habitatförlust, föroreningar, bekämpningsmedel och sjukdomar, såsom vitnos-syndrom hos fladdermöss i vissa regioner. Bevarandeinsatser fokuserar på habitatåterställning, minimerad miljögiftspåverkan och övervakning av sjukdomar.