slåttermarker

Slåttermarker är gräsmarker som traditionellt hävdas genom årlig eller tvåårlig slåtter för att skörda hö. Efter att höet tagits upp används ofta området som bete, eller lämnas tillfälligt orört. Markerna kännetecknas av låg näringstillförsel och stor växtdiversitet, vilket ger en varierad växt- och blomsterbädd samt goda livsmiljöer för många insekter.

På slåttermarker hittar man ofta ett rikt flor med många blommande arter som blommar under sommaren. Den öppna, näringsfattiga miljön gynnar pollinerare som bin och fjärilar, samt ett bredare insektsliv. Många arter som är hotade eller känsliga i samtida jordbruk har historiskt varit knutna till slåttermarker, särskilt i kalkrike eller fältmarksmiljöer där mångfalden är hög.

Historiskt har slåttermarker varit centrala i nordiska lantbrukssamhällen, där regelbunden slåtter och bete under lång tid format landskapet. Under 1900- och 2000-talen har intensifierat jordbruk, gödselbruk och markavvattning bidragit till att många slåttermarker har försvagats eller försvunnit. Avfolknings- och näringsförändringar har lett till minskad mångfald i många regioner.

Bevarande och restaurering har blivit prioriterat inom naturvård och jordbrukspolitik. Åtgärder inkluderar återinförande av traditionell slåtterpraxis, att undvika näringsberikning, samt skydd genom naturområden och Natura 2000-områden. Slåttermarker spelade och spelar därmed en viktig roll i landskaps- och biodiversitetsvård.