skyddskopplingar

Skyddskopplingar är elektriska kopplingar som används för att skydda människor mot elektriska stötar genom att etablera och upprätthålla en skyddsjordning och en equipotential mellan olika metalliska delar i en byggnad eller maskin. De består av ledare, kopplingspunkter och installationselement som kopplar samman exponerade ledande delar (till exempel apparatlådor och utrustningshölten) samt extrane ledande delar i byggnaden (såsom vatten- och gastuber) med jordningssystemet.

Syftet med skyddskopplingar är att säkerställa att vid ett fel blir alla beröringsbara metalliska ytor lika nära jordpotential som möjligt. Det minskar spänningsskillnader mellan olika delar och gör att eventuella felströmmar får en låg impedansväg till jord, vilket underlättar att skyddsanordningar som säkring eller växelströmsbrytare snabbt löser ut. Detta arbetssätt kompletterar användningen av skyddsjord (PE) och kan innefatta olika typer av ledningar och kopplingspunkter som upprätthåller kontinuitet i jordnätet.

Standarder och krav ofta reglerar skyddskopplingar inom elsystemet, exempelvis i europeiska och svenska elsäkerhetsramverk (såsom krav i SS-EN 60364). Vid planering och installation är det viktigt att välja rätt ledare och komponenter, dimensionera för avsedd fault-impedance, säkerställa mekanisk hållbarhet och motstånd mot korrosion, samt skydda mot avbrott i kontinuiteten.

Underhåll och kontroll omfattar kontinuitetstest av jordningskanaler och kopplingspunkter samt årliga eller periodiska inspektioner för att säkerställa att kopplingarna förblir effektiva. Skillnaden mellan skyddskopplingar och funktionell koppling är att skyddskopplingar primärt är avsedda för säkerhet, medan funktionella kopplingar används för utrustningens drift eller EMC-ändamål och inte nödvändigtvis bidrar till skydd mot stötar.