skadlighetsgrad

Skadlighetsgrad är en måttstock på hur skadlig en substans eller en exponering kan vara för människors hälsa eller miljön. Begreppet används inom toxicologi, miljö- och arbetsmiljövetenskap samt i riskbedömningar för att beskriva hur allvarlig skadan kan vara och under vilka förhållanden.

Skadlighetsgraden omfattar betydelser av både hälsorisker (akut toxicitet, irritation, sensibilisering, mutagenicitet, carcinogenicitet, teratogenicitet) och miljöskadligheter (ecotoxicitet, persistens, bioackumulation). Graden beror ofta på exponeringens väg, dos, duration samt sårbarhet hos populationen.

Bedömningen baseras på toxikologiska data (som LD50 eller NOAEL), reglerande klassificeringssystem och expertutvärdering. Ofta används antingen kvalitativa kategorier (till exempel låg, måttlig, hög) eller numeriska skalaer (till exempel 1–5). Viktigt är att skadlighetsgraden beskriver farans magnitud och inte själva risken, som också inbegriper sannolikheten för exponering.

Användningen av skadlighetsgrad syns i produktetiketter, säkerhetsdatablad, arbetsmiljöregler och miljöförvaltningar. Den hjälper till att prioritera skyddsåtgärder, ventilationsbehov, användaranpassning och reglering. Det är viktigt att notera att skadlighetsgraden kan förändras med substansens form, koncentration, förpackning och blandningar.

Begränsningar inkluderar data luckor, osäkerhet i överföring mellan arter och tids- eller populärt beroende effekter. För en heltäckande riskbedömning krävs ofta både skadlighetsbedömning och exponeringsbedömning.