skadestånd

Skadestånd är ett juridiskt begrepp i svenska civilrättsliga sammanhang som avser ersättning till den som utsatts för skada orsakad av en annan persons fel eller ansvarsbrytande handlingar. Begreppet omfattar både skadestånd som följer av ett kontraktsförhållande och skadestånd som uppkommer utanför kontrakt, ofta kallat tortbaserat skadestånd. Målet med skadestånd är i huvudsak att återställa den skadeberättigade till den ekonomiska ståndpunkt hen hade när skadan inträffade.

Skadestånd kan avse ekonomiska förluster som sjuk- och rehabiliteringskostnader, medicinska utgifter, förlorad arbetsinkomst och andra direkta kostnader, samt icke-ekonomiska skador som smärta och lidande i personskadesammanhang. Inom praxisen regleras ansvar ofta av skadeståndslagen, där huvudregeln är fel eller vårdslöshet (culpa) som grund för ansvar, men det finns undantag där strikt ansvar föreligger, till exempel inom vissa produktansvar- eller trafiksituationer.

Ansvar kan delvis överföras eller reduceras om den skadelidande bidragit till skadan genom eget vållande. Sambandet mellan handling och skada måste styrkas, och beviskraven kan variera beroende på området. Skadestånd ersätter vanligtvis också indirekta kostnader och kan förhandlas fram i försäkringssammanhang eller också prövas i domstol.

Preskriptionsregler begränsar möjligheten att kräva skadestånd efter en viss tidsperiod, vilket i praktiken kan innebära att en rätt till ersättning går förlorad om processen dröjer. Viss verksamhet, såsom försäkring och konsumentskydd, påverkar hur skadestånd bedöms och utbetalas.