själviskhet

Själviskhet är ett begrepp som beskriver en benägenhet att prioritera egna behov och intressen framför andras. Begreppet används både descriptivt och normativt: man kan beskriva hur någon beter sig, samtidigt som man använder det för att uttrycka en moraliskt kritisk bedömning när handlingar skadar eller försummar andra.

Ordet härleds ur svenska själ och -iskhet; det används framför allt inom etik, psykologi och samhällsvetenskap.

Inom moralfilosofi skiljer man ibland mellan rationellt egenintresse och skadlig, kortsiktig själviskhet. Vissa teorier, såsom objektivismen hos Ayn Rand, menar att rationell självaktning kan vara moraliskt försvarbar och till och med nödvändig för frihet och framsteg. Andra traditioner betonar omtanke om andra och kollektivt välbefinnande, där själviskhet ofta ses som problematisk om den skadar rättigheter eller möjligheter för andra.

Inom psykologin diskuteras begreppet psykologisk egoism – idén att alla handlingar i slutändan motiveras av egen nytta, även när de verkar altruistiska. Empiriska studier visar att människor kan känna genuin altruism, men motiv är ofta blandade med egenbelåtenhet, sociala belöningar eller skuld.

I samhället fungerar själviskhet både som drivkraft och risk. Den kan stimulera konkurrens och innovation, men överdriven eller okontrollerad själviskhet undergräver tillit, samarbete och rättvisa.

Se även: altruism, egoism, empati.