självförstärkning

Självförstärkning är ett psykologiskt begrepp som beskriver processen att ett beteende förstärks av förstärkningar som personen själv tilldelar sig. Inom operant inlärning ses förstärkning som en konsekvens som ökar sannolikheten att beteendet upprepas; när förstärkningen ges av individen själva övertas kontrollen av när och vad som belönar beteendet.

Vanliga former är målformulering, självobservation och självbelöning, där individen sätter upp kriterier och belönar sig när målet uppnås. Belöningsmedlen kan vara materiella (t.ex. en liten present) eller psykologiska (tillfredsställelse, stolthet, minskad stress). Självförstärkning används ofta som ett verktyg i beteendeterapi, utbildning och personlig utveckling för att stärka självreglering och konsekvent beteendeförändring.

Fördelarna inkluderar ökad autonomi, flexibilitet och långsiktig motivation när externa belöningar inte är praktiska eller önskvärda. Självförstärkning kopplas ofta till teorier om självreglering och självbestämmande (SDT) som betonar vikten av autonomi och intern motivation. Det kan också stödja vana-utveckling genom regelbunden självmonitorering och belöningssystem som passar individen.

Begränsningar är att självförstärkning kräver kontinuerlig självövervakning och konsekvent uppföljning av mål. Det finns risker att belöningar blir målen i sig eller upplevs som kontrollerande, vilket kan försämra långsiktig motivation eller leda till skepsis om målen känns orealistiska eller svårt uppnåbara. Effektiv användning kräver tydliga kriterier och realistiska belöningar som är anpassade till individens behov.