simultantolkningens

Simultantolkningen är en tolkningsform där tolken översätter en föreläsning eller ett samtal i realtid medan talaren fortfarande talar originalspråket. Tolkningen sker vanligtvis i överföringskanaler till åhörarna via hörlurar och mikrofoner, vilket gör att åhörarna får en kontinuerlig, nästan omedelbar översättning utan att stoppa talaren.

I praktiken arbetar simultantolkarna vanligtvis i ljudisolerade tolkrå, ofta tillsammans i små team som består av två eller tre tolkar per språkpar. Tolkarnas arbete kräver korta arbetsskift, vanligtvis 20–30 minuter, följt av rotation för att behålla koncentrationen och noggrannheten. Förberedelse är viktig och inkluderar kännedom om ämnet, fackterminologi och kännedom om talarens stil.

Teknik och utrustning utgör en central del av fältet. Modern simultantolkning använder ljudisolerade tolkrå, tolkstationer med konsoler för varje språkpar, samt trådlösa eller kabelbundna sändare och mottagare för åhörarna. Redundans och säkerhet är viktiga, eftersom störningar eller brist på utrustning kan påverka tolkningen.

Användningsområdenen för simultantolkning är breda och inkluderar internationella organisationer som Förenta nationerna och Europeiska unionen, internationella konferenser och stora företagsmöten. I juridiska sammanhang används oftast andra tolkningsformer som konsekutivtolkning eller chuchotage (luck). Kvalitetssäkring betonar konfidensialitet, politisk neutralitet och noggrannhet i språk och terminologi. För närvarande används också fjärrtolkning och hybridlösningar i videokonferenser för att öka tillgängligheten.