sideprodukter

Sideprodukter, ofta kallade biprodukter, är produkter som uppkommer i samband med en tillverkningsprocess och som inte är huvudprodukten. De kan ha ett ekonomiskt värde eller fungera som råvara i andra processer, eller kräva särskild hantering som en avfallsström. Skillnaden mellan sideprodukter och avfall ligger ofta i möjligheten till vidare användning och i hur tydligt en användning är planerad.

Vanliga exempel förekommer inom flera branscher. Inom kemisk industri kan restprodukter eller mellanförädelser klassificeras som biprodukter. Inom massa- och sågverksindustrin kan lignin eller tallolja vara biprodukter. Inom livsmedels- och djurfoderproduktion uppkommer ibland fett-, protein- eller mineralström som kan användas vidare i foderproduktion, biogas eller andra processer. Energiframställning genererar aska och slam som i vissa fall används som byggmaterial, jordförbättrare eller tillsats, beroende på sammansättning och regelverk.

Klassificeringen som sideprodukt är ofta villkorlig och regleras av lagstiftning och myndigheters bedömningar. För att räknas som biprodukt måste användningen vara planerad, processen som skapar biprodukten vara känd och produkten kunna utnyttjas utan oacceptabel risk, i enlighet med nationella och EU-regelverk. Om kriterierna inte uppfylls betraktas materialet som avfall.

Ekonomiska och miljömässiga fördelar inkluderar ökad resurseffektivitet och potential som råvara eller energi. Utmaningar omfattar renhet, marknadsacceptans och krav på rättslig hantering och dokumentation.