sekundärupptagning

Sekundärupptagning är den process genom vilken signalsubstanser som frigjorts i synapsspalten åter tas upp i nervceller eller i närliggande gliaceller via specifika transportproteiner. Denna återupptagning avslutar postsynaptisk kommunikation och möjliggör återanvändning av neurotransmittorer.

Mekanism och ansvariga proteiner: De viktigaste transportörerna är SERT (serotonintransportör), DAT (dopamintransportör) och NET (noradrenalintransportör), som återupptar serotonin, dopamin respektive noradrenalin i presynaptiska neuron. Transporten är ofta beroende av natrium- och kaliumgradienter och räknas som sekundär aktiv transport. Glialceller, särskilt astrocyter, bidrar också till clearance av vissa signalsubstanser som glutamat genom sina egna transportproteiner (t.ex. EAATs).

Betydelse för nervsystemet: Sekundärupptagning reglerar mängden signalsubstans i synapsen, varaktigheten av signalen och återvinningen av transmitter. Den påverkar synaptisk plasticitet och nervsystemets känslighet för stimuli. Dysreglering av återupptaget är kopplad till olika tillstånd, bland annat depression, ångest och missbrukstillstånd.

Farmakologisk betydelse: Många läkemedel verkar genom att hämma sekundärupptagningen och därigenom öka neurotransmittornas extracellulära koncentration. Exempel är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som hämmar SERT, serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) som hämmar SERT och NET, samt dopaminåterupptagshämmare i olika terapeutiska sammanhang. Biverkningar och tolerans kan uppstå beroende på transportörernas roll i olika nervkretsar.

I sammanfattning beskriver sekundärupptagning hur signalsubstanser återanvänds och kontrollerar ett viktigt steg i regleringen av kommunikation i nervsystemet.