sektorfördelningen

Sektorfördelningen avser hur en ekonomi eller arbetsmarknad är fördelad mellan olika ekonomiska sektorer. Den vanligaste uppdelningen är primär sektorn (jordbruk, råvaruutvinning), sekundär sektor (industri och byggverksamhet) samt tertiär sektor (tjänster). I vissa sammanhang används också kvärtär- eller fjärde sektor för kunskapsintensiva tjänster, samt offentlig sektor som egen kategori. Sektorfördelningen mäts oftast som andelen av BNP eller andelen av sysselsättningen som tillhör varje sektor. Data hämtas från officiell statistik och klassificeras enligt internationella standarder såsom ISIC.

Syfte och användning: Sektorfördelningen används för att analysera strukturförändringar över tid och jämförelser mellan länder och regioner. Den illustrerar hur ekonomier utvecklas i takt med teknologisk förändring och globalisering, ofta där inkomst- och arbetstillfällen flyttas från primär till sekundär och vidare mot tertiär verksamhet. Politikanalys kan använda sektorfördelningen för att bedöma arbetsmarknadseffekter, regional utveckling och effekten av industri- eller utbildningspolitiska insatser.

Begränsningar: Jämförbarhet kan påverkas av olika klassifikationssystem och hur man mäter sektorer. Outrasourcing och offshoring kan förändra sysselsättningens fördelning utan att den inre produktionen nödvändigt förändras i samma grad. Sektorfördelningen ger därför ofta en ögonblicksbild av strukturen snarare än fullständig insikt i ekonomins underliggande krafter.