saneringsmetoder

Saneringsmetoder är tekniker och processer för att avlägsna, neutralisera eller begränsa spridningen av föroreningar i miljön eller i byggnader. De används vid mark- och grundvattenföroreningar, vattenföroreningar, avfall och i byggnadsmaterial som innehåller farliga ämnen som asbest, PCB eller bly. Valet av metod påverkas av typ av förorening, geologi, djup, risk- och kostnadsfaktorer samt tidsram.

Metoderna kan delas in i fysiska, kemiska, biologiska och termiska åtgärder, samt kombinationer. Inom varje kategori finns flera arbetssätt, ofta anpassade till in situ (på plats) eller ex situ (utanför platsen) genom behandling eller avlägsnande av förorenad massa. Vanliga alternativ inkluderar avgrävning och behandling av förorenad jord; jordtvätt; kemisk oxidation och stabilisering; bioremediering; och uppvärmning med avlägsnande av föroreningar.

Tillvägagångssättet kräver ofta en riskbedömning, kartläggning av föroreningens spridning och påverkan, samt samråd med myndigheter. Val av metod väger in miljöeffekter, samhällspåverkan, arbetsmiljö och kostnader. Efterbehandling och uppföljning är vanligt, inklusive monitorering av grundvatten och kontroll av att området återgår till önskade förhållanden. Små och medelstora saneringsprojekt kan drivas av kommuner eller privata företag under kontroll av relevanta standarder och krav.

Sanering av farliga ämnen kräver kompetens och ofta tillstånd enligt miljö- eller arbetsmiljölagstiftning. Kvalitetssäkring och dokumentation är viktiga delar av processen för att verifiera att föroreningen har minskat till acceptabla nivåer.