sammanbindning

Sammanbindning är ett universellt begrepp som beskriver processen att binda samman två eller flera delar till en enhet. Ordet härstammar från samman- och bindning och används inom olika områden för att beteckna olika former av sammankoppling, sammansättning eller integration av komponenter.

Inom språkvetenskapen används sammanbindning framför allt för att beskriva hur ord, fraser eller satser kopplas ihop så att de bildar meningsfulla uttryck. Detta kan ske med bindningsord eller konjunktioner som och, eller, men, samt, samt andra kopplingar mellan ord och fraser. En viktig uppdelning inom området är koordination, där lika delar binds ihop i en syntaktisk enhet, och underordning, där en del binds under en annan i en hierarkisk struktur.

I tekniska och byggnadsmässiga sammanhang ses sammanbindning som själva processen att fästa eller sammanfoga komponenter för att skapa en stabil struktur. Det innefattar metoder som svetsning, skruvförband, fogning eller limning för att binda delar i maskiner, konstruktioner och produkter.

I vetenskapliga och informationstekniska sammanhang används termen också för att beskriva sammanfogning av data eller informationskällor till ett sammanhängande system eller dataset. Sammanbindning är därmed ett bredbegrepp som beskriver handlingen att göra separata delar till en helhet, ofta genom någon form av koppling eller förening.