saltspridning

Saltspridning är en väghållningsmetod där mineraliska de-icers, främst natriumklorid (vägsalt), sprids över vägytor för att sänka fryspunkten och motverka isbildning. Syftet är att öka trafiksäkerheten genom att förebygga halka och underlätta framkomlighet under vintermånaderna. Metoden används i första hand på kommunala vägnät och av Trafikverket på riksvägar. I Sverige är saltspridning en vanligt förekommande åtgärd när snö och is hotar trafiken.

Så fungerar saltspridning: saltet blandas med smältvatten eller fukten i vägytan och sänker isens fryspunkt, vilket gör att isen smälter eller att ny is bildas i mindre grad. Effektiviteten påverkas av temperatur, vind, trafik och vägytans yta. Vanliga ämnen är natriumklorid; vid behov används magnesium- eller kalciumsalter. För låga temperaturer används ofta pre-wet-spridning där saltet blandas med en vätska före spridningen.

Teknik och miljö: spridarteknikerna inkluderar torra spridare och pre-wet-spridare. Förutom vägsalt används ibland sand för ökad friktion. Saltförbrukningen och spill kan ge miljöpåverkan i mark och vatten samt orsaka korrosion på fordon och infrastruktur. För att minska negativa effekter används noggrann dosering, brine-teknik och övervägande av alternativa metoder när möjligt.

Planering och ansvar: saltspridning styrs av väderprognoser, aktuell vägtemperatur och prioriterade spridningsrutiner som fastställs av kommuner och Trafikverket. Informationen används för att bestämma när och hur mycket salt som spridas, med målet att upprätthålla framkomlighet samtidigt som miljö- och kostnadshänsyn tas.