saltsammansättningar

Saltsammansättning avser hur ett salt är uppbyggt av joner och hur dessa joner står i förhållande till varandra. Ett salt består vanligtvis av en positivt laddad katjon och en negativt laddad anjon som bildar ett elektriskt neutralt fasta- eller molekylformelenhet. Exempel på vanliga salter är natriumklorid NaCl, där Na+ och Cl− är i 1:1-förhållande, och kalciumklorid CaCl2, där Ca2+ binder två Cl−-joner.

Formeln speglar både vilka joner som ingår och deras relativa mängder så att den totala laddningen blir noll. Många salter bildas genom neutralisationen mellan en syra och en bas, där produkten är ett salt tillsammans med vatten. Salter kan också bildas vid utbyte av joner mellan två lösningar. För komplexa joner kan salttypen beskrivas med polyatomiska anjoner, till exempel sulfate (SO4^2−) eller karbonat (CO3^2−), vilket påverkar både namn och kemi.

Namnkonventioner följer ofta att monoatomära anjoner får ändelsen -id (t.ex. klorid), medan oxoanjoner får -at/-it (t.ex. sulfate, sulfite). Salter kan förekomma som hydratorer, där vattenmolekyler ingår i kristallstrukturen, till exempel CuSO4·5H2O.

Egenskaper som löslighet och stabilitet påverkas av saltsammansättningen. Lattice energy, hydratiseringsenergi och pH i lösningen styr hur mycket av ett salt som löser sig. Vanliga tillämpningar finns inom kemi, biologi, geologi och industrin, där kunskap om sammansättningen avgör användning och hantering. Massproportioner och formelenheter används vid beräkningar av salter i olika medier.