laddningen

Laddningen är en grundläggande egenskap hos materien som orsakar elektromagnetiska krafter. Laddningar kommer i två tecken, positivt och negativt, och bevaras i isolerade system: summan av laddningar förändras inte vid kemiska reaktioner eller fysiska processer som inte skapar eller förlorar partiklar.

Den elektriska laddningen mäts i enheten coulomb (C). Den naturvetenskapliga grunden för laddningens kvantitet är elementarladdningen e ≈ 1,602176634×10^-19 C, som är laddningen hos en enskild elektron och motsvarande positiva laddningen hos en proton.

Coulombs lag beskriver kraften mellan två punktladdningar: F = k q1 q2 / r^2, där k är Coulombs konstant och r är avståndet mellan laddningarna. Laddningar genererar elektriska fält, där fältstyrkan E definieras som den kraft som en enhetsladdning skulle få i fältet (E = F/q).

Elektriska laddningar kan inducera varandra eller röra sig genom ledare och elektrokemiska processer. Laddningar och fält är nära kopplade till begrepp som elektrisk potential, spänning och konduktivitet. I vardaglig teknik används laddningar i batterier, kondensatorer och integrerade kretsar; i naturvetenskapen studeras laddning i partikelfysik och kemisk bindning.

Bevarandet av laddning och dess uppdelning i positiva och negativa laddningar utgör en grundläggande princip i fysik och kemi, och underlättar beskrivningen av allt från elektriska kretsar till kosmisk plasma.