rättighetsetiska

Rättighetsetik, eller rättighetsetisk teori, är en normativ etisk inriktning som hävdar att moraliska rättigheter utgör grundläggande faktorer i hur vi bedömer handlingar och regler. Enligt rättighetsetiken har individer moraliska rättigheter som skyddar deras värdighet och integritet, och handlingars moraliska rättfärdigande beror i stor utsträckning på huruvida dessa rättigheter respekteras. Rättigheter fungerar ofta som moraliska anspråk på respekt eller som begränsningar av vad andra får göra; de kan uppdelas i negativa rättigheter (rätt till frihet från intrång eller tvång) och positiva rättigheter (rätt till viss hjälp eller resurser).

Rättighetsetik står i släktskap med deontologiska och liberalteoretiska traditioner och betonar ofta människors inneboende värde och autonomi. Den historiska utvecklingen kopplas till naturliga rättigheter och samtida teoretiker som Kant, Nozick, Dworkin och Regan, som var och en framhäver olika aspekter av hur rättigheter formar ansvar, rättvisa och moraliskt status hos försvarbara subjekt.

Användningsområden för rättighetsetik finns inom politik, juridik, bioetik och medicinsk etik. Viktiga teman är respekt för autonomi, informerat samtycke, kroppslig integritet och skydd av rättigheter i klinisk vård, forskning och offentlig regulering. Kritik riktas ofta mot potentiella konflikter mellan rättigheter, svårigheten att fastställa universella rättigheter över kulturella och sociala gränser samt hur man balanserar konkurrerande anspråk när flera rättigheter står på spel. Förespråkarna svarar att rättigheter ger stabila skydd mot övergrepp och fungerar som viktiga regler för rättvis och personlig frihet.