räntefonder

Räntefonder är investeringsfonder som primärt placerar i räntebärande värdepapper såsom statliga och kommunala obligationer samt företagsobligationer. Målet är att generera ränteinkomster och bevara kapital, ofta med lägre volatilitet än aktiefonder. Fondvärdet förändras främst i takt med förändringar i ränteläget och kreditrisken hos låntagarna, inte direkt i företagsresultat.

Portföljen i en räntefond kan klassificeras efter löptid, kreditkvalitet och låntagare. Vanliga grupper är korta räntefonder (kort duration), mellan- och långräntefonder; samt fonder som fokuserar på statliga eller företagsobligationer. Inom varje grupp finns uppdelningar i investeringsgrad (investment grade) och högavkastande (high yield). Fonder kan vara aktivt förvaltade eller passivt indexnära. Riskerna inkluderar ränterisk—priserna påverkas av förändringar i marknadsräntor—och kreditrisk, alltså risk att låntagaren inte kan betala. Ju längre duration, desto större ränterisk. Kreditillstånd och kontraktuella villkor påverkar även risknivån.

Kostnaderna varierar mellan fonder och uppges som årlig förvaltningsavgift och övriga omkostnader. Små skillnader i kostnader kan påverka avkastningen över tid, särskilt vid långsiktigt sparande. Räntefonder används ofta som komplement till aktiefonder eller i pensionsportföljer när investeraren söker stabilare avkastning och lägre volatilitet än aktier.

Vid val av räntefond är det viktigt att jämföra avkastning före och efter kostnader, fondens benchmark, duration, kreditkvalitet och historisk volatilitet samt hur fonden passar ens riskprofil och sparhorisont. Beskattning beror på jurisdiktion och kontotyp.