restvärdet

Restvärdet, ofta kallat restvärde eller återstående värde, är den uppskattade ekonomiska värden av en tillgång vid slutet av dess beräknade nyttjandeperiod. I redovisning används restvärdet som en del av avskrivningsberäkningen: avskrivningen per år = (anskaffningsvärde - restvärde) / nyttjandeperiod. Restvärdet fungerar som en gräns för hur mycket tillgången förväntas kunna bidra till ekonomin under sin livslängd och reflekterar det beräknade återstående värdet vid periodens slut.

Restvärdet fastställs vanligtvis vid förvärv eller början av nyttjandeperioden och kan justeras om förväntningarna ändras, i enlighet med redovisningsstandarder som IFRS. Det kan påverkas av förändringar i användning, teknik eller marknadsvärden, och bör dokumenteras när de upprepas över tid.

I beskattningen kan restvärdet spela en roll genom att minska den skattemässiga avskrivningsbasen. På så sätt påverkas avskrivningar och därmed beskattningsbara resultat. Restvärdet är därför viktigt både för ekonomisk planering och för att uppfylla redovisnings- och skattemässiga krav.

Inom leasingavtal används ett liknande begrepp: restvärdet är den uppskattade marknadspriset av tillgången vid avtalsslutet och påverkar månadskostnaden samt köpoptionens pris om sådan finns. Det är viktigt att skilja mellan olika typer av restvärden beroende på sammanhanget.

Exempel: ett företag köper en maskin för 500 000 kr med restvärde 100 000 kr efter 5 år. Den årliga avskrivningen blir (500 000 - 100 000) / 5 = 80 000 kr.