reseptorceller

Reseporceller är specialiserade celler som uppfattar stimuli och omvandlar dem till nervsignaler. De finns i flera sinnesorgan och vävnader som är kopplade till nervsystemet: näthinnan i ögat, smaklökarna, det olfaktoriska epitelet i näsan och hårceller i innerörat. Deras uppgift är att fånga energi eller kemikalier i omgivningen och översätta den till elektriska signaler som hjärnan kan tolka.

I ögat består mitten av retina av fotoreceptorerna stavar och tappar. Stavarna är mycket ljuskänsliga och ger mörkerseende, medan tapparna är färgkänsliga. Fotoreceptorernas ljusreceptorer kallas opsiner. Ljustransduktionen förändrar jonkoncentrationerna i cellen och leder till hyperpolarisering, vilket reglerar frisättningen av glutamat till näthinnans vidare neuronalbanor.

I smakvävnaden finns smakreceptorceller i smaklökarna. De reagerar på kemikalier i födoämnen och frisätter signalsubstanser till afferenta nerver. Salt och sur smak associeras ofta med jonkanaler, medan sött, beskt och umami oftast verkar via G-proteinkopplade receptorer.

I näsan finns olfaktoriska receptorneuroner i näshålans epitel. Varje neuron uttrycker en enda typ av luktreceptor (oftast en GPCR). När luktmolekyler binder aktiveras signalvägar som genererar aktionspotentialer som leds till luktbulben och vidare till luktområden i hjärnan.

I innerörat finns hårceller i organet corti som fungerar som mekanoreceptorer. Stereocilierna byggda som fjädrar öppnar mekaniskt känsliga kanaler vid bågförändring, vilket depolariserar cellen och frisätter glutamat till hörselnerven.

Reseporceller regenereras i viss utsträckning i vissa vävnader (t.ex. lukt- och smakreceptorer), medan retinala fotoreceptorer har begränsad egenregeneration. Skador på reseptorceller kan leda till syn-, smak- eller luktförlust och påverka balans och hörsel.