repolariserar

Repolarisation, eller repolarisering, är processen där membranpotentialen i en exciterbar cell återgår till vilopotentialen efter en depolarisation. Denna mekanism är grundläggande för att neuroner och muskelceller ska kunna avfyra nya impulser och för att hjärtats rytm ska förbli regelbunden.

I nervsystemet orsakas repolarisation främst av stängning av natriumkanaler och öppning av kaliumkanaler, vilket leder till ett utflöde av positiva joner och återställande av en negativ inre miljö. Kalciumkanaler kan bidra i vissa celler genom en kortvarig förlängning av depolarisationen innan repolarisationen fullbordas. I många celler sker repolarisation snabbare än depolarisation och resettar cellen till vilopotentialen mellan impulserna.

Hos hjärtmuskelfibrer är repolarisation särskilt viktig för att avsluta varje aktionspotential och därmed möjliggöra ny hjärtslag. Efter depolarisationen öppnas kaliumkanaler och kalciumkanaler inaktiveras, vilket gör att kaliumkanaler dominerar och membranpotentialen snabbt återgår mot vilotillståndet. Denna process är kopplad till T-vågen i ett elektrokardiogram, vilket speglar ventriklarnas repolarisation.

Störningar i repolarisation kan påverka excitabilitet och rytm. Förändringar i kalium-, natrium- eller kalciumströmmar, elektrolytrubbningar eller vissa läkemedel kan förlänga eller förkorta repolarisationen och öka risken för arytmier. Förebyggande och behandling berör ofta elektrolytbalans och läkemedelsregimer.

Se även: repolarisation i olika vävnader, aktionspotential, QT-intervall.