renormaliseringsgruppen

Renormaliseringsgruppen (renormalization group, RG) är ett ramverk inom teoretisk fysik och matematisk fysik som beskriver hur en fysiska beskrivning förändras när man betraktar systemet på olika längd- eller energiskalor. Grundidén är att de relevanta parametrarna i en teori flyter med skalan när man koarsnar bort kortvågiga detaljer och ersätter dem med en effektiv beskrivning vid längre skalor. Den moderna renormaliseringsteorin utvecklades under 1960- och 1970-talen av Kadanoff och framför allt av Wilson, inom statistisk mekanik och kvantfältteori.

Huvudbegrepp inkluderar RG-flöde: hur kopplingar ändras med energiskalan; fast punkter där flödet stannar och teorin blir skalenhetlig; samt universella kritiska exponenter som avgör beteendet vid kritiska fenomen och beror endast på dimension och symmetrier. Renormalisering möjliggör hantering av divergenta bidrag i kvantfältteori genom omdefiniering av parametrar; i Wilsoniansk syn är varje skala kopplad till en egen effektiva teori.

Metoder inkluderar perturbativ RG med beta-funktioner, funktionell RG (t.ex. Wetterich-ekvation) för icke-perturbativ analys samt lattice-RG och block-spin-tekniker.

Användningsområden är breda: kritiska fenomen i statistisk mekanik, kondenserad materia och perkolation, konstruktion av säkra kvantfältteorier och studier av universella egenskaper hos olika faser. Renormaliseringsgruppens begrepp är centralt för att förstå hur fysikens lagar kan vara lika i olika skalor och hur nya effektiva teorier uppstår vid olika energi- eller längdskalor.