remdrivningar

Remdrivningar är system för överföring av mekanisk kraft mellan roterande axlar där en rem löper runt två eller flera remskivor. Kraften överförs huvudsakligen genom friktion mellan remmen och remskivornas ytor. Remdrivningar används när enkelhet, låga kostnader och tyst drift är önskvärda eller när avståndet mellan axlarna är stort.

Vanliga komponenter är remmen, remskivor, spännare och guidnings- och idlerkomponenter. För god funktion krävs korrekt spänning, rätt inriktning och tillräckligt centeravstånd. Felaktig spänning eller inriktning ökar slitage och risken för slirning.

Det finns flera typer: öppna remdrivningar (pulleyarna roterar i samma riktning), korsade remdrivningar (remmen är korsad och roterar i motsatt riktning) samt varianter med justerbart centeravstånd. Vanliga remtyper är plana remar, V-remar, poly-V/serpentine remar och tandremmar. Tandremmar används när exakt synkronisering krävs eftersom de har tandprofil som förhindrar slirning.

Design och prestanda regleras av centrumavståndet, remskivornas diametrar och remmens geometri. Effekt och hastighetsförhållande beräknas utifrån dessa dimensioner och remtyp. Modernt system uppnår oftast 90–98 procents verkningsgrad i goda förhållanden. Remmar slits med tiden och byts vanligtvis i grupper när tecken på slitage uppträder.

Material och konstruktion: plana remar är ofta gummi eller syntetiska med textilförstärkning; V- och poly-V-remar använder fiberkord. Tandremmar har nylon- eller plasttandprofil och kräver synkronisering.

Användning och underhåll: vanliga applikationer är industriell utrustning, fordonsmotorer och transportband. Underhåll innebär regelbunden kontroll av spänning, inriktning och slitage samt byte vid behov.