rekombineras

Rekombination är processen där genetiskt material omarrangeras eller sammanfogas för att bilda nya kombinationer. Denna mekanism förekommer naturligt i alla livsformer och bidrar till genetisk variation samt till reparation av DNA-skador. Under meiosen i eukaryoter utbyter kromosomer genetiskt material i samband med crossing-over, vilket skapar nya allelkombinationer som förs vidare till avkomman. I prokaryoter och andra organismer används rekombination bland annat för att reparera dubbelsträngsbrott med hjälp av proteiner som RecA (bakterier) eller Rad51 (eukaryoter).

Det finns flera typer av rekombination. Homolog rekombination återställer eller ersätter DNA i en exakt mall och är central vid reparation av dubbelsträngsbrott. Icke-homolog slutkoppling (NHEJ) kopplar samman ändar utan att använda en mall och kan introducera små fel. Site-specifik rekombination används inom bioteknik för att exakt flytta, ta bort eller invert DNA-segment med hjälp av enzymssystem som Cre-LoxP och Flp-FRT.

I kemi och plasmafysik används termen rekombination även för processer där atomer eller molekyler sammanfogas, till exempel kemisk rekombination av fria radikaler, eller radiativ rekombination i plasmer där elektroner rekombinerar med positiva joner och energi avges som ljus.

Betydelse och tillämpningar. Rekombination är central inom biologisk mångfald och DNA-reparation. Inom forskning används rekombination för att skapa genetiskt modifierade organismer, studera genfunktioner och utveckla medicinska tillämpningar. I naturen möjliggör rekombination anpassning av organismer till miljöer och påverkar evolutionen.