rehabiliteringsenheter

Rehabiliteringsenheter är specialiserade avdelningar inom hälso- och sjukvården som tillhandahåller rehabilitering för personer med funktionsnedsättningar till följd av sjukdom, skada eller medfödda tillstånd. Målet är att återställa och bibehålla funktioner samt möjliggöra deltagande i vardagsliv, arbete och sociala aktiviteter. Rehabilitering är vanligtvis multidisciplinär och personcentrerad, där medicinsk bedömning kombineras med funktionell träning och utbildning.

Personalen brukar vara multidisciplinär och kan omfatta läkare med rehabiliteringskompetens, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, logopeder, neuropsykologer, socialarbetare, sjuksköterskor samt specialist inom hjälpmedel och assistiv teknik. Utvärdering, målformulering och upprättande av ett individuellt rehabiliteringsprogram står centralt, följt av samordnade insatser över flera discipliner.

Rehabiliteringsenheter finns som inrättningar i sjukhus (in-/outpatient), i kommunala eller regionala rehabiliteringscenter eller som hembaserad rehabilitering. De är ofta integrerade i vårdkedjan med utskrivnings- och övergångsplanering samt samarbete med primärvård och kommunala tjänster för att underlätta övergången från sjukhus till hemmet.

Målgrupper inkluderar strokeöverlevande, personer med ortopediska eller ryggmärgsskador, hjärnskador, neurodegenerativa sjukdomar, barn och äldre med kroniska tillstånd eller funktionsnedsättning. Resultat bedöms vanligtvis i termer av förbättrad funktionell självständighet, livskvalitet och deltagande i samhället.

Regulatoriskt och organisatoriskt finansieras rehabiliteringsenheter vanligtvis inom offentliga hälso- och sjukvårdssystem; de följer regionala riktlinjer, kvalitetsstandarder och uppföljning av resultat. Samarbete med primärvård, socialtjänst och anhöriga är centralt för långsiktigt självständighet och social integration.