referensuttryck

Referensuttryck är en term inom språkvetenskap och filosofi som avser ord eller fraser som används för att referera till entiteter i världen. Deras huvudfunktion är att tillsammans med sammanhang ange vilken entitet en sats handlar om, snarare än endast att beskriva egenskaper hos entiteten. Referensuttryck kan ha olika former och deras referent bestäms ofta av kontexten i samtalet eller texten.

Vanliga referensuttryck inkluderar namn och titlar (t.ex. Karin, kung Carl XVI Gustaf), definita beskrivningar som "den svenske författaren" eller "den mannen som sitter där", demonstrativa ord som "denna", "den där", och personliga pronomen som "jag", "du", "han", "hon". Även indexikaler som "nu", "här" fungerar som referensuttryck när de refererar till den aktuella tids- eller platskontexten. Vissa uttryck är strikt referentiella (namn) medan andra kan ha beskrivande innehåll.

Referensbestämning: I praktiken uppnås referens genom sammanhanget; pronomen och demonstrativa kräver ett tidigare nämnt entitet i text eller tal. I anafor­läsning analyseras hur ett senare uttryck hänvisar tillbaka till ett tidigare nämnt entitet. I formell semantik används ofta modeller där varje referensuttryck tilldelas en extension i en given värld och kontext, ibland i kombination med diskursförhållanden i dynamisk semantik.

Betydelse: Studiet av referensuttryck möjliggör analys av hur språk hanterar identitet, referens och kontext; det är centralt för studier av anafori, deixis, referentladdning och semantik/pragmatik. Olika språk kan använda olika typer av referensuttryck och hantera referensskillnader i olika kontexter.