referensmodell

Ett referensmodell är en abstrakt ram som beskriver vilka delar som ingår i ett visst område och hur dessa delar relaterar till varandra, utan att ange specifika tekniska lösningar eller implementeringar. Dess syfte är att skapa ett gemensamt språk, underlätta kommunikation mellan intressenter, stödja jämförelse mellan olika lösningar och fungera som grund för standardisering och arkitekturell utveckling. Referensmodeller används inom informations- och kommunikationssystem, programvaruutveckling och företagsarkitektur.

Kännetecken inkluderar abstraktion på olika nivåer, definierade roller eller funktioner, samt tydliga gränser och relationer mellan lager eller komponenter. Modellen är vanligtvis teknikneutral och fokuserar på begrepp och gränssnitt snarare än på specifika produkter. Genom denna neutralitet främjar referensmodellen interoperabilitet och jämförbarhet mellan lösningar.

Exempel och tillämpningar: Ett klassiskt exempel är OSI-modellen för nätverk, som delar upp kommunikation i sju lager och beskriver hur lager kommunicerar via tydliga gränssnitt. En annan variant är TCP/IP-referensmodellen som beskriver hur protokollen passar in i ett färre antal lager. Inom företagsarkitektur används referensmodeller i ramverk som Zachman eller TOGAF för att strukturera affärsprocesser, informationsflöden, applikationer och teknik.

Relationen till standarder: referensmodeller används ofta tillsammans med standardiseringsorgan och dokument (till exempel ISO eller IEEE) för att definiera gemensamma begrepp och gränssnitt. Skillnaden mellan referensmodell och referensarkitektur är att modellen är abstrakt och övergripande, medan arkitekturen kan innehålla konkreta beslut och val av komponenter.

Användningsområden omfattar planering av systemutveckling, samordning mellan leverantörer och kommunikation med affärsintressenter.