redundansbehov

Redundansbehov är begreppet som beskriver hur stort redundansskydd eller hur många redundanta resurser ett system behöver för att uppnå önskad tillförlitlighet, tillgänglighet och säkerhet. Behovet avgörs av vilka fel som kan uppstå, vilka konsekvenser ett fel får och vilken risknivå som accepteras av organisationen.

Användningsområden finns inom kritiska system såsom transport, energi, industriell automation, it-infrastruktur och medicinsk utrustning, där oplanerade avbrott kan få allvarliga konsekvenser. Redundans är också central för affärskontinuitet och katastrofåterställning.

Sätt att uppnå redundans inkluderar duplicering av kritiska komponenter (till exempel aktiv-aktiv eller standby-konfiguration), mångfald i designen (diversitet och oberoende reservdelar), samt geografisk spridning av resurser och datareplikering. Andra metoder är feltoleranta arkitekturer och säkrad strömförsörjning.

Designprocessen innefattar att fastställa tillgänglighetsmål, beräkna MTBF och MTTR samt genomföra risk- och felträdsanalys (FTA) eller FMEA. Kostnader, vikt, utrymme och underhållsbörda måste vägas mot nytta i en kostnads-nyttoanalys.

Utmaningar inkluderar ökad komplexitet och underhållsbehov, risk för gemensamma felkällor (common-cause failures) och kostnader. Det krävs även uppmärksamhet på säkerhet och sårbarheter i redundanta lösningar och i leverantörskedjan.

Redundans står i relation till begrepp som resiliens, tillförlitlighet och säkerhet, och är ofta styrd av standarder inom bland annat IEC/ISO för funktionell säkerhet och tillförlitlighet.