rapporteringsriktlinjer

Rapporteringsriktlinjer är regler eller rekommendationer som styr hur information samlas in, bearbetas och presenteras i olika typer av rapporter. De förekommer inom forskning, näringsliv, offentlig sektor och myndigheter och syftar till ökad tydlighet, transparens, fullständighet och jämförbarhet mellan rapporter.

Inom forskning används riktlinjer för att standardisera hur studier redovisas så att metoder, data, resultat och begränsningar kan granskas och reproduceras. Exempel på välkända riktlinjer är CONSORT för kliniska prövningar, PRISMA för systematiska översikter och STROBE för observationsstudier. Inom näringslivet och offentlig sektor används rapporteringsriktlinjer vid upprättande av årsredovisningar, hållbarhetsrapporter och riskredovisning, där vissa kravnivåer eller ramverk kan ligga till grund för rapporteringen.

Riktlinjernas innehåll varierar men brukar innefatta syfte och omfattning, metodbeskrivning, data och analys, resultat, slutsatser, begränsningar samt etiska hänsyn och informationsfrågor som intressekonflikter och dataåtkomst. Syftet är att underlätta granskning, jämförelse och beslutsfattande för forskare, investerare, myndigheter och allmänhet. Utvecklingen sker ofta i samarbete mellan forskningsmiljöer, branschorganisationer, tidskrifter och standardiseringsorgan och uppdateras vid förändrad praxis eller nya behov. Begränsningar kan uppstå om riktlinjerna blir för omfattande eller inte anpassas till kontexten, eller om de används mekaniskt istället för kritiskt.