radikalerna

Radikalerna, eller fria radikaler, är atomer eller molekyler som har en oparad elektron i sitt yttre skal. Den oparade elektronen gör radikaler mycket reaktiva och ofta kortlivade, eftersom de söker parning genom att bilda nya kovalenta bindningar. De förekommer som mellansteg i många kemiska reaktioner och spelar viktiga roller i industriell polymerisation, atmosfärisk kemi och biokemi.

Radikaler bildas vanligen genom homolytisk brytning av kovalentbindningar, till exempel vid uppvärmning, ljus eller vissa redoxreaktioner. I kedjereaktioner uppträder de i initiering, propagation och termination: initieringen skapar radikaler, propagation sprider oparade elektron till nya molekyler, och termination avslutar kedjan när två radikaler möts.

Vissa radikaler är längre livslängd än andra tack vare resonans eller steriskt skydd, exempelvis allyl- och benzyllikradikaler. Exempel på radikaler är hydroxylradikalen OH•, metylradikalen CH3• och klorradikalen Cl•. I miljön och i biologin är radikaler centrala inom oxidativ stress och nedbrytning av organiska ämnen; hydroxylradikalen är särskilt reaktiv i atmosfären.

Radikaler detekteras ofta med elektronspin-resonansspektroskopi (ESR). På grund av sin höga reaktivitet kräver de kontrollerade förhållanden inom laboratorium och industri, där risker och säkerhet hanteras noggrant.