pulsformande

Pulsformande beskriver processen eller systemen som formar en elektrisk puls i tidsdomänen till en specificerad form, bredd och amplitude. Begreppet används inom pulserad kraft, radar, kommunikation och signalbehandling för att åstadkomma tydliga pulser i stället för kontinuerliga signaler.

Vanliga sätt att uppnå pulsformning är pulsformande nätverk (PFN), där uppsättningar av kondensatorer och induktorer sätts samman för att leverera en bestämd utgångspuls med kontrollerad längd och kantbeteende. Transmission-linebaserade metoder, som Blumlein-linjer eller kaskader av transmissionslinjer, används också för att skapa snabba, nästan fyrkantiga eller rektangulära pulsutgångar. I lumped-element-kretsar används RC-, RL- eller RLC-kombinationer för enklare pulsformning.

Design och prestanda styrs av impedansmatchning, energikrav, upp- och nedtröbbarhet (rise- och falltider), pulsbredd och tidsosäkerhet (jitter). Parasitiska effekter och toleranser i komponenter påverkar form och stabilitet, särskilt vid höga energi- eller spänningsnivåer. En viktig aspekt är att minimera reflektioner och att kontrollera spektrinnehållet i utgångspulsen.

Användningsområden inkluderar radarsystem och testutrustning, pulslaserdrevet forskning och industriell pulskapacitet där snabba högeffektpulser krävs. PFN används ofta tillsammans med snabba switchar och förstärkare för att leverera energi till en last under mycket korta tider.

Undersökningar av pulsformning sker med oscilloskop med bred bandbredd, högspänningsprober och tidsdomän- eller spektrumanalys för att verifiera pulsens form och parametrar. Säkerhet är viktigt i högeffektapplikationer.